German |
has gloss | deu: Eine Diakonisse (weibliche Form von griech. διάκονος diakonos = Diener, Knecht) ist eine Frau, die in einer evangelischen, verbindlichen Lebens-, Glaubens- und Dienstgemeinschaft lebt. Zentraler Ort der Gemeinschaft ist in der Regel ein Diakonissenhaus, Diakonissenmutterhaus oder eine Diakonissenanstalt. |
lexicalization | deu: Diakonisse |
lexicalization | deu: Diakonin |
lexicalization | deu: Diakonissin |
Finnish |
has gloss | fin: Diakonissa oli alkukristillisen seurakunnan naispalvelija, jonka tehtävänä oli auttaa köyhiä ja kärsiviä. Suomessa diakonissalla tarkoitetaan nykyisin yleensä henkilöä, joka on suorittanut sairaanhoitajan ja kirkollisen kelpoisuuden antavan tutkinnon sekä vihitty diakonian virkaan. Diakonissaksi voi opiskella nykyisin Diakonia-ammattikorkeakoulussa. |
lexicalization | fin: diakonissa |
French |
lexicalization | fra: diaconesse |
Hebrew |
has gloss | heb: מסדר הדיאקוניסות (בגרמנית: Diakonisches Werk) - הוא מסדר אחיות (כעין נזירות) פרוטסטנטי. המסדר הוקם ב-1836 על ידי הכומר תיאודור פלינדר בקייזרסוורת (Kaiserswerth) הסמוכה לדיסלדורף, גרמניה. אחת המדריכות הראשונות בבית החולים ומוסד ההכשרה שהקים הייתה פלורנס נייטינגייל, מייסדת ענף הסיעוד המודרני. |
lexicalization | heb: מסדר הדיאקוניסות |
Hungarian |
Italian |
has gloss | ita: Nella Chiesa cristiana dei primi secoli, la diaconessa era una donna cui era affidata la cura dei malati e dei poveri oltre che taluni uffici liturgici. |
lexicalization | ita: diaconessa |
Korean |
lexicalization | kor: 여자 집사 |
Dutch |
has gloss | nld: Diaken (man) en diakones (vrouw) is afgeleid van het Griekse woord diakoneoo, hetgeen dienen betekent. Het Griekse woord diakonos betekent dienaar. De diaken was in het Nieuwe Testament de tweede ambtsdrager, na de opzichter of opziener (zie: ouderling). Het dienen van God en de gemeenschap (zowel de christelijke kerk als de wereld) wordt in het christendom gezien als een belangrijke deugd. |
lexicalization | nld: diakones |
Polish |
lexicalization | pol: diakonisa |
Russian |
has gloss | rus: Диаконисса — особая категория женщин в древней церкви I—VIII веков, принявших посвящение и несших определенные церковные обязанности, но не принимавших участия в совершении таинств. Институт диаконисс существовал недолго и исчез после распространения женского монашества. |
lexicalization | rus: диаконисса |
lexicalization | rus: диакониса |
lexicalization | rus: дьяконица |
Castilian |
has gloss | spa: Diaconisas era el término usado en la primitiva Iglesia para significar las personas del sexo femenino que tenían en la Iglesia una función muy análoga a la de los diáconos. San Pablo habla de ellas en su epístola a los Romanos. Plinio el joven, en una de sus cartas a Trajano hace saber a este príncipe que habia hecho dar tormento a las diaconisas a quienes llama ministrae. |
lexicalization | spa: diaconisa |
Swedish |
has gloss | swe: Diakonissa var ett kvinnligt ämbete i den tidiga kyrkan med särskild uppgift att biträda kvinnor som skulle döpas (eftersom man var naken vid dopet). Ämbetet blev ovanligare med tiden och försvann snabbt i öst medan de i väst levde kvar ända in under den tidiga medeltiden. |
lexicalization | swe: Diakonissa |
lexicalization | swe: diakonissa |
Thai |
lexicalization | tha: ผู้ช่วยแม่ |
Turkish |
lexicalization | tur: kadýn diyakoz |